Guide VHF Antenner

Vi rekommenderar sk. dipolantenn eftersom de radiomässigt är de bästa antennerna. Den ser ut som en blindkäpp och brukar vara omkring 1,2 meter lång. Det finns kortare antenner på marknaden, exempelvis har bärbara VHFer en kort antenn. Men antennens längd påverkar räckvidden för radiosignalerna avsevärt. Det finns också antenner i form av stålspröt vilka kan vara en fördel om man behöver passera under broar, måste hålla nere vikten till miniminivåer och liknande. Men en kraftigt vajande stålsprötsantenn ger sämre radiosignal och det är ju kanske då du behöver en fungerande VHF som mest. Även om du väljer en dipolantenn, eller en antenn som ser ut som en dipolantenn, finns de av skiftande kvalité. Glöm inte att du investerat i en säkerhetsutrustning och att välja billigaste antennen på marknaden kan i vardagen bli ett irritationsmoment men i krissituationen verkligen bli avgörande för om du kan få hjälp eller inte. Välj helst en antenn av nordisk tillverkare, som är gjord för klimatet vi har här. Det finns antenner där det bara är ett stålspröt i plaströret. Avsaknad av jordplan, som det ska vara i en riktig dipolantenn, gör den till en avsevärt sämre antenn. Men det finns ännu värre: vi har till och med funnit antennrör där det bara legat en RG58 kabel inuti röret. I specifikationer till antenner nämns ofta antennens sk. Gain i följande enheter: dBi eller dBd. • dBi = anger förstärkningen i förhållande till en teoretisk antenn (isotrop) som inte finns i praktiken. • dBd = anger förstärkningen i förhållande till en vanlig halvvågsdipol. Skillnaden mellan dBi och dBd är 2.14 dB i fritt utrymme. Om en antenn exempelvis har 6 dBi gain, har den samtidigt 3.86 dBd gain. Vanligt förekommande i marina branschen är 3 dB (marin dB) vilket är detsamma som 2.14 dBi vilket räcker gott i våra farvatten. Att antennen placeras så högt som möjligt är långt viktigare än vilket decibeltal antennen har. Generellt ökas räckvidden med ca 25% varje gång antennhöjden fördubblas. För en segelbåt är masttoppen att föredra. Mellan antenn och station används koaxialkabel. Vilken typ man ska ha beror på kabellängden eftersom det alltid förekommer en signalförlust i kabel och kontakter. Av samma anledning bör man undvika skarvar. Till kabellängder under 12 meter fungerar RG58 bra. Över 12 meter rekommenderas RG213 eller RG214. Se till att en fackman klämmer fast kontakten i antennändan med speciellt verktyg och tätar den med krympslang. Det finns också färdiga antennkablar i olika längder att beställa. Vi avråder från att använda lödkontakter i antennändan. Med åren kan kabeln och kontakter försämras pga korrosion och liknande. Se över dessa regelbundet för att undvika försämrad sändning och mottagning. Har man otur kan det sluta med reparation eller skrotning av VHFen om effekten vid sändning går tillbaka in i stationen. Till sist: glöm inte att göra ett förbindelseprov med Stockholm Radio några gånger per säsong för att veta att allt fungerar som det ska.